- Det skulle bli coolt med en svart Bond!, berättar Foxx som redan diskuterat idén med Daniel Craig.

- Jag skulle ge honom lite swing, lite hiphop. Han kanske inte skulle dricka martinis utan Hennessey, definitivt mörk sprit, säger Foxx till Hollyscoop. "

Vart fan är världen påväg?

Over and out

I nästan två timmar sträcker sig D.J Caruso (har bla gjort Disturbia) mannen SiFi inspirerade film Eagle eye. Filmen handlar om den "misslyckade" drygt 20 åriga grabben Jerry Shaw (Mannen med den enorma karriären, Shia LaBeouf). Jerry har dålig familjerelation, har hoppat av plugget sen några år tillbaka och inte varit hemma på typ tre år. Jerry jobbar som kopieringssnubbe och lever väldigt fattigt. En dag får han ett telefonsamtal från sin mor som berättar att Jerrys tvillingbror, den perfekta William dött. Efter begravningen upptäcker Jerry att hans konto är fullt med pengar, när han kommer hem till lägenheten är den full av paket, innehållande alla former av vapen, från gevär till kemisk krigsföring. I samma stund får han ett telefonsamtal av en mystisk kvinna som säger att han måste lämna lägenheten inom 30 sek för att lyckas undvika FBI. Självfallet lyssnar inte Jerry och åker dit. Han blir förhörd misstänkt för terrorism, och framförallt misstänks William för det. Mitt i allt förhörande får han möjlighet till ett telefonsamtal, men återigen blir de kvinnorösten som säger åt honom att ducka, för de har fixat en flyktväg åt honom.  Sagt å gjort så är det helt plötsligt texter på reklammonitorerna som säger åt honom vad han ska göra osv...

Samtidigt får en kvinna något äldre än Jerry ett telefonsamtal från samma mystiska kvinna. Kvinnan som får samtalet heter Rachel (Michelle Monaghan) och är en ensamstående mamma till en trumpetspelande son som hon skickat iväg till Washington för att spela för presidenten. Rachel får massa instruktionen som hon tvingas göra annars så skulle hennes son dö. Hux flux sitter i alla fall Jerry och Rachel i samma bil jagade av ex antal polisbilar och filmen går ut på att överleva och finna svar angående den mystiska rösten...

Filmen är verkligen fartfylld och det är väldigt få döstunder, dock är det verkligen en typisk Hollywood film. Man ska verkligen inte tänka när man ser denna film utan endast låta tankarna flyta med de snabbt klippta sekvenserna. Filmen är rätt så förutsägbar, synd att de fick lov att de inte vågade gambla med slutet. En annan sak filmen dock gör är att göra en mer paranoid än vanligt genom att verkligen visa hur mycket koll storebror skulle kunna ha, eller har. Visst i denna film är de överdrivet, men man förstår att möjligheterna är inte allt för långt borta. Filmen får dock endast en halvsvag 3:a pga av att jag tänkte för mycket på filmen., vill man bara ha en slö fartfylld film som erfordrar 0 tankevärksamhet så är nog denna film mycket bra för just dig!

Over and Out,

Glada nyheter, "Det strävsamma paret Robert De Niro och Martin Scorsese är äntligen klara för ett nytt givande samarbete. Enligt Variety ska Scorsese regissera filmatiseringen av boken "I Heard You Paint Houses". om yrkesmördaren Frank "The Irishman" Sheeran...."

Läs mer här

Over and out,

Äntligen, äntligen en ny film som jag verkligen tycker ni ska ägna 1,5 h av erat liv åt. Filmen regisserad av Jon Avnet, ni vet mannen bakom 88 minutes har åter igen lyckas charma ett gäng gryma skådespelare till denna dramathrillerdeckare, som ni ser på bilden försöker ge lite Scarface känsla. Casten är faktiskt helt sjukt bra, eller vad sägs om Al Pacino, Robert De Niro, 50 Cent mfl. Alla minns vi magin i Heat med Pacino och De Niro, är det att vänta liknande?

Filmen handlar i alla fall om två gamla kriminalare Turk (De Niro) och Rooster (Pacino) som har sisådär 30 år inom Nys polisbyrå, they are the shit så att säga. De har sett allt, de vet hur man tar mord med glimten i ögat osv. I alla fall får man följa dessa två genom en utredning kring en seriemördare som dödar folk som "förtjänar att dö", dvs pedofiler, knarklangare osv. Denna seriemördare är clean, lämnar inga fingeravtryck, lämnar mordvapnet och dessutom lämnar liraren en dikt som ger en liten Zodiac känsla. Radarparet är dock inte allt för brydda över detta för de slipper ju pappersarbetet och dessa skurkar på gatorna, så de lägger inte ner allt för hårt jobb på att lösa fallet. Under filmens gång får dessutom under utredningen och undersökningens gång höra rättgången och erkännandet från en mördaren, vilket ger en annan dimension till filmen, dock lite förvirrande. I alla fall så krånglas mordutredningen till en bit in i filmen  när Turk dampar lite för hårt på knarklangaren Spider (50 Cent) och de två får "hjälp" av två andra lirare nämligen Simon Perez (John Leguizamo) och Ted Riley (Donnie Wahlberg), som om ni anstränger er känner igen från serien The Kill Point där de spelar tillsammans. I alla fall så krånglar detta till det för våra gamlingar eftersom nykomlingarna inte riktigt vill göra som dem, dessutom är det så klart en kvinna, en kvinnlig polis närmare bestämt som krånglar till de hela när hon kör lite dubbelspel...

Filmen ger dessvärre inte samma magi som Heat, men helt klart en sevärd film som får en att rysa. Skådespeleriet håller högklass, men inte så hög som man vet att det kan vara med dessa lirare och man ser som att de går på halvfart. Dock gillar jag filmen mycket hur seg den än är i början. Den drar igång en att försöka förstå mördaren och det är en problematisk utredning. En skön film som bör ses, men kanske inte ägas!

Over and Out,

As requested kommer här recensionen av Sidney Lumets filmatisering av den sanna historien om de längsta (än så länge) maffia rättegången i amerikansk historia, nämligen rättegången kring familjen och vännerna till Jackie DiNorscio (Vin Diesel).

Filmen börjar rätt b:igt med att Tony (Joe Bellini) går in och skjuter sin kusin Jackie. Hela scenen är rätt konstig och man blir lite skeptisk (eller i alla fall jag) sen tar filmen fart. Jackie visar att han är en man för sitt ord och visar sin heder för la familja flera gånger om. Man skvallrar inte på kött och blod så att säga. Jackie som suttit i fängelset större delar av sitt  liv hamnar en bit in i filmen bakom lås och bom igen och därifrån blir han erbjuden att skvallra på sina egna för att slippa sitt långa fängelsestraff osv, helt enkelt mutad. Jackie vägrar och ställs därför som resten av la familja inför en rättegång, där Jackie helt ologiskt väljer att försvara sig själv.

Filmen är drygt två timmar lång och större delen av filmen utspelar sig i rättssalen där de spenderade mer än 620 dygn åt just denna rättegång. De flesta dialogerna är hämtade ur den riktiga rättegången och filmen håller sig väldigt god till verkligheten. De hela går ut på att få juryn att stå på la familjas eller statens sida och dragkampen varar hela filmen med rappa kommentarer och skönt slang.

Enligt min mening har filmen fått alldeles för lite uppmärksamhet... Filmen innehåller väldigt många sanningar och den får en verkligen att tänka, dessutom gör Vin  en väldigt bra roll och det är skönt att slippa se han macho och verkligen få se honom som den skådespelare han egentligen är bakom alla muskler och denna gång med hår. Filmen är även väldigt bra gjort och näst intill dokumentärisk över de amerikanska rättssystemet vilket är väldigt lärorikt. Dock blir filmen lite väl långdragen i vissa lägen och rättegångsdagarna blandas som ihop. Men helt klart en film värd att se, särskild om du diggar maffia, rappt snack och lite smått kritiska filmer mot storebror USA. Filmen får en klar fyra, dock lite för seg för att verkligen dansa tango på mina smaklökar.

Gärna fler requests!

Over and out,

Allting börjar med en stol i denna halvpropaganda film mot abort. Filmen heter Juno och är regisserad av Jason Reitman.

Filmen handlar om den 16årig bruden Juno (Ellen Page) från Minnesota som lyckas bli gravid efter att ha haft sex sin bästa kompis, den otroligt töntige och osäkra Paulie Bleeker (Michael Cera). Man får följa henne genom alla hennes svåra beslut och hur hon berättar de för föräldrarna, kompisarna, Paulie. Juno börjar med att fundera på abort men någonstans vid abortkliniken så får hon samvete över fostret och bestämmer sig för att behålla ungen, dock adoptera bort barnet till de perfekta föräldrarna. Hon letar efter dessa och bestämmer sig rätt snabbt för överklass paret Mark (Jason Bateman) och Vanessa (Jennifer Garner) Loring. Nu får man följa henne genom hennes väg med bullen i ungen, vilka problem hon möter och reaktioner hon får uppleva... ända tills bullen är färdig gräddad.

Filmen är faktiskt mycket bättre än den låter och Ellen Page gör verkligen rollen som Juno helt underbart bra. Juno är så sjukt kaxig, charmig och förtrollande bra på knäckande kommentarer vilket gör filmen otroligt underhållande. Samtidigt som man inte kan låta bli att störa sig på sensmoralen i filmen och det amerikanska i det hela. Men bara Junos kommentarer över kompisens Paulie och hans vänner när de springer runt i deras korta shorts gör filmen värd att se. Filmen är  även relativt kort vilket gör att man slipper kolla på klockan allt för mycket. Det är kommentarerna som gör filmen och komentarerna ger filmen en stark trea. Man blir förälskad i kaxigheten hos Juno när hon möter adoptivföräldrarna och hur naturligt hon ser på de hela. Jennifer Garner är dock som vanligt jävulsk dryg i sina roller.... Sorligt nog! Filmen fick även en oscar för bästa Screenplay.

Over and Out,

Jag fick en snetändning här om kvällen och bestämde mig för att ge den svenska filmen Storm en ny chans. Filmen som kom ut 2005 är regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein.

Filmen handlar om DD (Eric Ericson). DD är en man i typ 30 års åldern som lever ett rätt normalt liv. Han är ego, obrydd och stöddig samt har han nyss flyttat till storstan stockholm. En kväll börjar de storma i Stockholm och DD börjar tappa kontrollen över sin tillvaro. Han möter bruden Lova (Eva Röse) helt random och får en ask av henne som han skall försvara med sitt liv eftersom hon är jagad av onda män. Nu drar kampen mellan gott och ont.

Som sagt, jag gav filmen en andra chans eftersom de råder mycket stora delade meningar om denna film, antigen älskar du den eller hatar du den. Filmen börjar jävligt skönt med rulltrappan och snygga stygga texter kommer upp. Man hamnar i en skön stämning, men sen bland halvdanna effekter och typ vampyrscener (i alla fall får man den känslan) så tappar i alla fall jag all känsla. Filmen känns som om svensk filmindustri tagit sig vatten över huvudet och försökt skapa en matrix wannabe men inte lyckas... problemet är dock att de inte skulle lyckas även med större budget. Storyn är sjuk komplicerad och har massa tvister, några bra några mindre bra och i slutet av filmen tänker man bara "jaha, vad vill de ha sagt för nått med denna film!?" Det känns som om de vill dela med en sensmoral men lyckas inte... Skådespeleriet får en känsla av överarbetning och de blir i min mening bara pölsa av allt.

Men man måste ändå ge lite cred till att de vågar chansa och försöka göra nyskapande filmer, vilket denna är. Har aldrig sett en liknande film, vilket jag i och för sig inte gnäller över men ändå... Dessvärre är detta en av de sämre filmerna jag sett och får en etta, tack vare sitt försök till stordåd. Sånt skall uppmuntras!

Over and Out,

Ja, för er som inte vet de är Be kind Rewind förutom titeln på denna filmblogg även en komedi med Jack Black himself. Filmens story och tagline "You name it, we shot it" är dock även klokrent som titel.

Filmen är skapad av Michel Gondry och handlar om de två vännerna Mike (Mos def) och Jerry (Jack Black). Dessa två grabbar är från förorten i staden Passaic. Jerry är liksom i de flesta av Jack Blacks roller en flummig udda typ (lite som i School of Rock). Han jobbar på ett skrotupplag. Mike, Jerrys black amigo, jobbar åandrasidan på den gamla videobutiken  (ja här snackar vi vhs och inte dvd) med namnet ,ja just de, Be Kind Rewind. Butiken är ägd av den mycket konsevativa gamle mannen Mr Fletcher (Danny Glover). Hela Be Kind Rewind butiken är i gammals till och fasaden är lite av ett rukel och en skam för kvarteret om man frågar vissa. Iallafall så lämnar Mr Fletcher hans kära butik i Mikes trygga händer under ett tag medans han själv ska ta sig en funderar. Underbart med ansvar tänker Mike, men de visar sig vara lite värre än han kunde tänka sig.

Jerry som bor i en husvagn brevid ett elverk bestämmer sig nämligen för att försöka förstöra de elverk som finns i nära anknytning tills hans bostad, de elverk han är säker på gör honom sjuk. Under detta utlopp lyckas Jerry få en stöt, som får honom att bli magnitiserad. Den ovetande magnitiserad Jerry kliver dagen där på in i Be Kind Rewind, som nu är i Mikes ansvar och avmagnitiserar alla filmer i butiken. Detta är ju en riktigt tragedi och Mike känner hur han svikigt mr Fletcher. Det är då Jerry kommer med den underbara idéen att de ska göra enga kortfilms inspelningar med noll-budget av dessa klassiker som finns i filmaffären, å så är äventyret på g!

Nå, vad ska man då tycka om denna rulle? Helt ärligt så är jag lite småless på Jack Black i dessa roller, eller snarare är jag kanske less på dessa roller över huvudtaget... Dock gör han det som vanligt lysande och utan några som helst problem. Mr Fletchers rollkaraktär är oxå underbar, och Danny Glover har lärt sig av dödligt vapen filmerna hur det är att spela gammal och grå! Saknar dock  kommentaren "I'm to old for this shit".  Dock är filminspelingsscenerna sjukt roliga och filmen har en lysande sensmoral, blir lite uttjatade skämt emellan åt och i bland lite långdragen story! En stark trea får filmen men med rätt stämning har den helt klart potential att bli kvällens höjdare!

Over and out,

Denna dokumentär handlar inte om någonting som händer, eller kommer att hända utan det som händer just nu i våra hav, nämnligen utrotningen av havets härskare hajar. I filmen får vi följa Rod Stewart, mannen som gav ut sig ut för att förändra världens syn på hans passion, hans älsklingar, hans  hajar. Rod Stewart är både resigör, huvudroll och manusförfattare för denna, låt säga biografi av hans senaste år. Filmen börjar med att man får veta om hans väg fram till filmens början, om hur han alltid älskat havet och om hur han provade på fiske, men de inte riktigt var hans grej eftersom han heldra var i vattnet med fiskarna än tog död på dem (känns lite lätt bekant). Hans stora passion redan som liten var hajar, då främst för de såg som mäktiga, men ju mognare han blev ju mer insåg han vilka mangefika djur de är. Han bestämde efter att ha hört så mycket skit och skrönor om hajar att ta reda på så mycket han kan om dessa mangefika varelser, så han pluggade biologi, tog dykcertet, utbildade sig till naturfotograf och satte igång med arbetet. Det han upptäckte är att  hajar inte alls är så farliga som media vill får dem att vara, utan att de i själva verket dödar mindre människor per år än läskedrycksmaskiner.

En annan sak han upptäckte var hur mycket tjuvfiske och dräpande de sker av hajar. Rod började leta folk som arbetade mot detta, men Greenpeace och WWF koncentrear sig mer på pandor och Shimpanser än på dessa fruktade djur. Tillsist fann han en, den enda organisationen som arbetar aktivt mot haj och val dräperi, the Sea Shepherd Conservation Society och blev ombed att gå om obord på deras skepp för att aktivt arbeta mot denna galenskap, hårt mot hårt dvs The Sea Shepherd Conservation Society tvekar inte från att sänka fiskefartyg som utgör olovligt fiske osv. Men det är inte så lätt som man tror att sätta stopp på detta sjuka beteende, särskildt inte när en hajfena nästan är värld sin vikt i saffran i asien tackvare den mkt överreklamerade hajfenesoppan. Som vi alla vet, där de finns pengar finns de ingen logik.

Under filmens gång får man förutom ett par underbara undervattensvyer med hajar, valar och andra goa fiskar, även bevittna polisjakter, dödande av sälar, sjukhusvistelser, båtramningar, intervjuver med totalt sinnessjuka människor vars väreringar har gått helt jävla käpprätt åt hvetet! Filmen berör, upprör och sorgslår än totalt, man känner och förstår hur lite folk bryr sig (och med det än själv) och hur svag regeringar är för miltimiljon industrier. Den visar även vilken förvrängd syn media kan ge på saker och ting. Sharkwater är helt enkelt en dokumentär som ska ses och skall diskuteras, för den upplyser en verkligen om vilken värld vi lever i. De enda negativa är att Rod framställer sig själv som så mycket bättre än andra, som om de han som är lösningen, vilket irriterar mig rätt kraftigt och tack vare de sjuker betyget till en fyra, men en riktigt stark sådan. Och som sagt, denna film måste ses hur obrydd du nu än är. Filmen har vunnit otaliga internationella priser och förtjännar verkligen all uppmärksamhet den kan få!

Sharkwater: the truth will surface...

Over and out,

Dags för att recensera en film som kommer att förstöra min manlighet för alltid. Året var -97, jag var 9 år och alla tjejer fnittrade över en och samma kille, nämligen Leonardo DiCaprio och vi killar hatade honom pga av detta. I alla fall så väntade jag något år till innan jag såg James Camerons livsverk för den andra gången och jag måste säga de gav resultat.

Titanic är dryga tre timmar lång drama, där stora delar av storyn och de flesta karaktärerna bygger på verkliga händelser och personer. Filmen utspelar sig som en tillbakablick från Rose DeWitt Bukater tid ombord på RMS Titanic, fast samtidigt får man se storyn om den person hon mötte på färjan och hans väg och tid ombord på kajutan, nämligen Jack Dawson (Leonardo DiCaprio). Rose (Kate Winslet) är en överklass fröken som liksom alla andra överklass brudar lever i sin egna lilla värd och är trolovad med jubel idioten och egoisten Caledon "Cal" Hockley (Billy Zane).

Jack å andra sidan är en underklasspajas som lyckas spela sig ombord på Titanic. Han bor i en 3e klassens hytt och är en riktigfattiglapp. Han vet dock hur man sköter snacket och är en jävel på att teckna. Rose och Jack träffar varandra väldigt tidigt i filmen och får den där hundra delen längre ögonkontakt än vad man vanligtvis får. De börjar eftersom bilda en relation som övergår från vänskapligt till något mer romantiskt, vilket självfallet inte mr Cal himself inte riktigt diggar lika hårt.  I alla fall så börjar intrigerna långt innan det öde som väntar Titanic...

Filmen innehåller ett par scener som man inte kan sluta älska, som t ex scenen längst fram i fören, tecknandet av Rose är ren och skär poesi i filmformat, det äldre paret i filmens slutskede mm. Musiken, med "My heart will go on" i spetsen höjer verkligen stämningen. Titanic var fram till Peter Jacksons King Kong världens mest påkostade film genom tiderna (Sagan om Ringen är ju en trilogi) och de e verkligen ingen slump att filmen drog hem 11 Oscars. Skådespeleriet är av yttersta världsklass.

Jag kan dock inte med rent samvete säga att jag älskar filmen som helhet och upphöjer den i skyarna, dock ska man ha sett filmen och man ska nästan ha den i hyllan hemma. De är både en mycket bra film och filmhistoria, dessutom ger punschlinen "A woman's heart is a deep ocean of secrets" verkligen en skön känsla och en sinnesnärvaro i filmen. Titanic får nog dock bara en väldigt stark 4, för den blir lite seg i vissa delar och en del scener som kunde ha slopas så Cameron kunde ha fått lite pengar för mödan, ja faktiskt så skippade han lönen för att få möjligheten att göra filmen.

Over and out,

Det finns många filmer om de välkända Zodiac morden, men filmen Zodiac av David Fincher som kom ut -07 räknas som den allra bästa. Under nästan tre timmar får vi följa de två journalisterna Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal), som är serietecknare, och Paul Avery (Robert Downey Jr.), som är brottsjournalist, i sina försök att läsa mordmysteriet kring Zodiac.

De hela sätter fart 1969 i San Francisco, efter det andra mordet, när ett krypterat brev som hånar poliskåren dyker ner i brevlådan på tidningen som Robert och Paul jobbar på. Robert tas inte som seriös tack vare hans roll som tidningens serietecknare, men när han lyckas knäcka det krypterade brevet från Zodiac, så börjar Paul dela med sig om mer information. Nu fattar Robert starkt intresse för mordgåtan och vägrar ge upp i sökandet efter svaret. Under polisen och Roberts försök att finna mördaren som på ett år överfaller 7 personen och lyckas ta död på fem stycken runt om i USA så fortsätter håningarna till polisen via dessa krypterade brev. Allt börjar gå Robert till huvudet....

Filmen är helt underbart bra genomförd, och vi kan vara stolta över den svenska ättlingen Gyllenhaals skådespeleri. Filmen har de mesta som en bra deckare bör ha (tänker inte säga vad den saknar, för de lär ni märka när ni ser filmen) och man slits riktigt med i mordgåtan. Men, man går från soffan i frustration och förvirring. Denna film fick mig att sitta googlandes en hel natt efter svar... utan någon större framgång kan tilläggas. :(  Filmen förtjänar dessvärre inte en femma, saknas något riktigt extra för att uppnå den stjärnstatusen, men tack vare sin unika uppbyggnad, utmärktskådespeleri och den frustration man får ger jag den med nöje en stabil fyra.

Over and out,

1992 kom Martin Brest remake av en filmen Profumo di donna (som jag faktiskt inte sett), som kom ut redan -74 baserad på Giovanni Arpinos bok Il buio e il miele, som kom att kallas Scent of a Woman. Filmen ska enligt vad jag lyckas hitta vara väldigt lik ursprungsfilmen (självfallet har lite amerikansk lyx lagts till), men eftersom ursprungsfilmen är på italienska har den moderna amerikanska tolkningen, Scent of a Woman blivit mycket mer tillgänglig för den stora publiken.

I den 157 minuter långa draman träffar vi Charlie Simms (spelad av Chris O'Donnell). Charlie kommer från en fattig familj i Gresham, men studerar på en privat förberedelse rikemansskola. För att ha råd att flyga hem över julen väljer Charlie att söka jobb över Thanksgiving. Efter vissa mindre motgångar hamnar Charlie i alla fall hemma hos en familj som ska resa bort men behöver någon som kan se efter Lieutenant Colonel Frank Slade (spelad av Al Pacino). Slade är en pensionerad officer, som blivit blind. Han är väldigt bitter aggressiv och tillråga på allt alkoholiserad... inte den lättaste att ta hand om vill säga, men Charlie viker inte för uppgiften utan tar på sig ansvaret att se efter Slade under denna högtid. Jag menar, hur svårt kan de vara att ta hand om en blind gammal gubbe som bara sitter i sin stuga å tjurar?

Allting blir dock inte som Charlie förutspått utan Slade har andra planer. Han ska till New York och leva livet på riktigt, dvs kvinnor, gott vin, dans och en hel del andra överraskningar. Charlie blir meddragen på denna resa. Charlie som dessutom ställs inför svåra moraliska dilemmor över om han ska skvallra på sina bratklasskamrater som han egentligen ogillar eller om han ska hålla dem om ryggen. I alla fall tvingas denna bittra militär och denna osäkra yngling att samspela i en riktigt fänglsande film med många goda skratt och förvånade händelser.  

Jag är liksom alltid en stor fan av Al Pacino, men om jag får säga det själv så är detta de bästa han gjort och även då den bästa roll någon genomfört, endast DiCaprio kan jämföras i What's eating Gilbert Grape. För att citera en gammal lärare "Om jag var tvungen att gifta mig med en man skulle de bli Al Pacino". Det är svårt att förstå vilken roll han gör när man inte sett filmen, men på det sätt han spelar blind och på det sätt han bär upp rollen är de svårt att inte älska honom. Visst Chris gör också en sjuhelsikes roll, men den skyms som undan av Pacinos bländande skådespel, som faktiskt belönades med en oscar. Filmen innehåller så många sanningar, så många visheter och får en verkligen att överväga de viktiga i livet. En solklar femma, detta är verkligen en av mina favoritfilmer. Fight club i all ära, men en blind man på dansgolvet med en vacker kvinna är konst signerad Pacino.

Over and out,

Den här filmen känns faktiskt rätt pissig att göra en recension över, dels för allt som går att säga har folk redan sagt samt att de är svårt att hitta något negativt att säga om denna underbara rulle.

Hursomhaver, denna film som kom ut -94 regisserad av Frank Darabont, räknas av de allra flesta som den allra bästa genom alla tider. Filmen är baserad på en novell, en jäkligt kort sådan skriven av Stephen King, har dock inte läst novellen men såvitt jag kan förstå är den grym men mr Darabont fick lov att lägga ner lite jobb i alla fall för att få den till en drygt 2 timmar lång ögon och öron orgasm.

Denna dokumentär regisserad av Adam Ravetch och Sarah Robertson börjar som vilken annan naturdokumentär som helst. Man får se när mamma isbjörn kommer ur sin håla med sina två små ungar och börjar sin långa vandring ner mot ishaven för jakt efter sitt första mål mat på sex månader. Filmningen är väldigt sött filmad och Queen Latifah kommentarer är söta och glada. Man får följa denna isbjörns familj på jakten efter föda och i sina försök att undvika faror i form av herr grinig isbjörn. Man får under denna dokumentär även följa andra djur, som sälar och valrossar.

Mot slutet börjar man dock förstå varför denna film rankas som en miljödokumentär, när man får i princip en verklig filmning av den animerade filmsnutten med isbjörnen i A Inconvenient Truth. Väldigt jobbiga bilder och vyer som verkligen får en att beröras i denna film med en annars väldigt humoristisk touch.

Även i denna naturdokumentär rekommenderar jag att sitta kvar under eftertexterna eftersom ett antal barn ger tips och idéer på hur man ska kunna förbättra levnadsvillkoren för isbjörnarna och andra varelser i de kyligaste områdena på vår jord. En stark tvåa kanske till och med en trea kan denna film få. Latifahs kommentarer saknar lite för mycket fakta och man berörs inte riktigt lika hårt som man kanske hoppats, man kan lika gärna komma ihåg bara hur söta isbjörns ungarna och deras "foxy" följeslagare var, som vilken tragisk historia som är på väg att skrivas där.

En sak som dock störde mig mycket är att dessa barn som talade i slutet inte är plockade direkt från gatan utan handplockade halvkändisar, som t ex Sierra Marcoux som varit med i Friends...

I alla fall

Over and out,