A Inconvenient Truth ♣♣♣♣♣
Detta är den enda film jag har hört talas om som fått ett Nobelpris. Första gången jag såg denna film satt jag helt ensam i biomörket på Royal (may you rest in peace) en regnig torsdags kväll. Jag hade verkligen inga förhoppningar... Men Al Gore tog mig med häpnad med denna 100 min långa film rörande just en obekväm sanning, dvs vår jords hälsa.
Filmen är i det stora hela en filmning om hur han håller en föreläsning inför a live audience, som de så vackert heter, med några snuttar när han besöker sin sommarbostad, åker flyg mm. Men denna föreläsning är så berörande och så snyggt gjord (mha en fetbudget såklart) att man verkligen fastnar, dessutom är han inte rädd för att skoja om sig själv, sina misslyckanden osv. Filmen innehåller mycket gripande fakta som verkligen gör en orolig och många bilder som bara gör att man vill gräva ner sig, dock lyckas mr Gore ändå hålla skenet uppe att de inte är för sent att göra något åt saken. Han upprepar bla flertalet gånger "now is the time to act"...
Nå vad tycker då jag om denna film som inte bara fick Nobels fredspris utan även 2 Oscar? Jag älskar den, men inget är perfekt... Det kusliga med denna film är att fastän jag satt där ensam i mörkret och lyssnade på hur vi förstör våran planet kände jag mig inte ensam, han fick mig att vara med i hans publik. Filmen innehåller dock en del för roligt framställda filmsnuttar som kunde ha fått varit snäppet mer seriösa enligt min smak, men vem vet de kanske var tur jag kände ändå för att ta självmord efter filmen. Filmen är enligt min mening är solklar femma. Den får mig att tänka, den får mig att vilja agera och den berör, allt filmen get sig ut för att göra... Rekommenderar att ni sitter kvar under eftertexterna, för där skrivs en del sanningar ner under en väldigt berörande låt.
Over and out,