Äntligen, äntligen en ny film som jag verkligen tycker ni ska ägna 1,5 h av erat liv åt. Filmen regisserad av Jon Avnet, ni vet mannen bakom 88 minutes har åter igen lyckas charma ett gäng gryma skådespelare till denna dramathrillerdeckare, som ni ser på bilden försöker ge lite Scarface känsla. Casten är faktiskt helt sjukt bra, eller vad sägs om Al Pacino, Robert De Niro, 50 Cent mfl. Alla minns vi magin i Heat med Pacino och De Niro, är det att vänta liknande?

Filmen handlar i alla fall om två gamla kriminalare Turk (De Niro) och Rooster (Pacino) som har sisådär 30 år inom Nys polisbyrå, they are the shit så att säga. De har sett allt, de vet hur man tar mord med glimten i ögat osv. I alla fall får man följa dessa två genom en utredning kring en seriemördare som dödar folk som "förtjänar att dö", dvs pedofiler, knarklangare osv. Denna seriemördare är clean, lämnar inga fingeravtryck, lämnar mordvapnet och dessutom lämnar liraren en dikt som ger en liten Zodiac känsla. Radarparet är dock inte allt för brydda över detta för de slipper ju pappersarbetet och dessa skurkar på gatorna, så de lägger inte ner allt för hårt jobb på att lösa fallet. Under filmens gång får dessutom under utredningen och undersökningens gång höra rättgången och erkännandet från en mördaren, vilket ger en annan dimension till filmen, dock lite förvirrande. I alla fall så krånglas mordutredningen till en bit in i filmen  när Turk dampar lite för hårt på knarklangaren Spider (50 Cent) och de två får "hjälp" av två andra lirare nämligen Simon Perez (John Leguizamo) och Ted Riley (Donnie Wahlberg), som om ni anstränger er känner igen från serien The Kill Point där de spelar tillsammans. I alla fall så krånglar detta till det för våra gamlingar eftersom nykomlingarna inte riktigt vill göra som dem, dessutom är det så klart en kvinna, en kvinnlig polis närmare bestämt som krånglar till de hela när hon kör lite dubbelspel...

Filmen ger dessvärre inte samma magi som Heat, men helt klart en sevärd film som får en att rysa. Skådespeleriet håller högklass, men inte så hög som man vet att det kan vara med dessa lirare och man ser som att de går på halvfart. Dock gillar jag filmen mycket hur seg den än är i början. Den drar igång en att försöka förstå mördaren och det är en problematisk utredning. En skön film som bör ses, men kanske inte ägas!

Over and Out,

As requested kommer här recensionen av Sidney Lumets filmatisering av den sanna historien om de längsta (än så länge) maffia rättegången i amerikansk historia, nämligen rättegången kring familjen och vännerna till Jackie DiNorscio (Vin Diesel).

Filmen börjar rätt b:igt med att Tony (Joe Bellini) går in och skjuter sin kusin Jackie. Hela scenen är rätt konstig och man blir lite skeptisk (eller i alla fall jag) sen tar filmen fart. Jackie visar att han är en man för sitt ord och visar sin heder för la familja flera gånger om. Man skvallrar inte på kött och blod så att säga. Jackie som suttit i fängelset större delar av sitt  liv hamnar en bit in i filmen bakom lås och bom igen och därifrån blir han erbjuden att skvallra på sina egna för att slippa sitt långa fängelsestraff osv, helt enkelt mutad. Jackie vägrar och ställs därför som resten av la familja inför en rättegång, där Jackie helt ologiskt väljer att försvara sig själv.

Filmen är drygt två timmar lång och större delen av filmen utspelar sig i rättssalen där de spenderade mer än 620 dygn åt just denna rättegång. De flesta dialogerna är hämtade ur den riktiga rättegången och filmen håller sig väldigt god till verkligheten. De hela går ut på att få juryn att stå på la familjas eller statens sida och dragkampen varar hela filmen med rappa kommentarer och skönt slang.

Enligt min mening har filmen fått alldeles för lite uppmärksamhet... Filmen innehåller väldigt många sanningar och den får en verkligen att tänka, dessutom gör Vin  en väldigt bra roll och det är skönt att slippa se han macho och verkligen få se honom som den skådespelare han egentligen är bakom alla muskler och denna gång med hår. Filmen är även väldigt bra gjort och näst intill dokumentärisk över de amerikanska rättssystemet vilket är väldigt lärorikt. Dock blir filmen lite väl långdragen i vissa lägen och rättegångsdagarna blandas som ihop. Men helt klart en film värd att se, särskild om du diggar maffia, rappt snack och lite smått kritiska filmer mot storebror USA. Filmen får en klar fyra, dock lite för seg för att verkligen dansa tango på mina smaklökar.

Gärna fler requests!

Over and out,

Jag fick en snetändning här om kvällen och bestämde mig för att ge den svenska filmen Storm en ny chans. Filmen som kom ut 2005 är regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein.

Filmen handlar om DD (Eric Ericson). DD är en man i typ 30 års åldern som lever ett rätt normalt liv. Han är ego, obrydd och stöddig samt har han nyss flyttat till storstan stockholm. En kväll börjar de storma i Stockholm och DD börjar tappa kontrollen över sin tillvaro. Han möter bruden Lova (Eva Röse) helt random och får en ask av henne som han skall försvara med sitt liv eftersom hon är jagad av onda män. Nu drar kampen mellan gott och ont.

Som sagt, jag gav filmen en andra chans eftersom de råder mycket stora delade meningar om denna film, antigen älskar du den eller hatar du den. Filmen börjar jävligt skönt med rulltrappan och snygga stygga texter kommer upp. Man hamnar i en skön stämning, men sen bland halvdanna effekter och typ vampyrscener (i alla fall får man den känslan) så tappar i alla fall jag all känsla. Filmen känns som om svensk filmindustri tagit sig vatten över huvudet och försökt skapa en matrix wannabe men inte lyckas... problemet är dock att de inte skulle lyckas även med större budget. Storyn är sjuk komplicerad och har massa tvister, några bra några mindre bra och i slutet av filmen tänker man bara "jaha, vad vill de ha sagt för nått med denna film!?" Det känns som om de vill dela med en sensmoral men lyckas inte... Skådespeleriet får en känsla av överarbetning och de blir i min mening bara pölsa av allt.

Men man måste ändå ge lite cred till att de vågar chansa och försöka göra nyskapande filmer, vilket denna är. Har aldrig sett en liknande film, vilket jag i och för sig inte gnäller över men ändå... Dessvärre är detta en av de sämre filmerna jag sett och får en etta, tack vare sitt försök till stordåd. Sånt skall uppmuntras!

Over and Out,

Dags för att recensera en film som kommer att förstöra min manlighet för alltid. Året var -97, jag var 9 år och alla tjejer fnittrade över en och samma kille, nämligen Leonardo DiCaprio och vi killar hatade honom pga av detta. I alla fall så väntade jag något år till innan jag såg James Camerons livsverk för den andra gången och jag måste säga de gav resultat.

Titanic är dryga tre timmar lång drama, där stora delar av storyn och de flesta karaktärerna bygger på verkliga händelser och personer. Filmen utspelar sig som en tillbakablick från Rose DeWitt Bukater tid ombord på RMS Titanic, fast samtidigt får man se storyn om den person hon mötte på färjan och hans väg och tid ombord på kajutan, nämligen Jack Dawson (Leonardo DiCaprio). Rose (Kate Winslet) är en överklass fröken som liksom alla andra överklass brudar lever i sin egna lilla värd och är trolovad med jubel idioten och egoisten Caledon "Cal" Hockley (Billy Zane).

Jack å andra sidan är en underklasspajas som lyckas spela sig ombord på Titanic. Han bor i en 3e klassens hytt och är en riktigfattiglapp. Han vet dock hur man sköter snacket och är en jävel på att teckna. Rose och Jack träffar varandra väldigt tidigt i filmen och får den där hundra delen längre ögonkontakt än vad man vanligtvis får. De börjar eftersom bilda en relation som övergår från vänskapligt till något mer romantiskt, vilket självfallet inte mr Cal himself inte riktigt diggar lika hårt.  I alla fall så börjar intrigerna långt innan det öde som väntar Titanic...

Filmen innehåller ett par scener som man inte kan sluta älska, som t ex scenen längst fram i fören, tecknandet av Rose är ren och skär poesi i filmformat, det äldre paret i filmens slutskede mm. Musiken, med "My heart will go on" i spetsen höjer verkligen stämningen. Titanic var fram till Peter Jacksons King Kong världens mest påkostade film genom tiderna (Sagan om Ringen är ju en trilogi) och de e verkligen ingen slump att filmen drog hem 11 Oscars. Skådespeleriet är av yttersta världsklass.

Jag kan dock inte med rent samvete säga att jag älskar filmen som helhet och upphöjer den i skyarna, dock ska man ha sett filmen och man ska nästan ha den i hyllan hemma. De är både en mycket bra film och filmhistoria, dessutom ger punschlinen "A woman's heart is a deep ocean of secrets" verkligen en skön känsla och en sinnesnärvaro i filmen. Titanic får nog dock bara en väldigt stark 4, för den blir lite seg i vissa delar och en del scener som kunde ha slopas så Cameron kunde ha fått lite pengar för mödan, ja faktiskt så skippade han lönen för att få möjligheten att göra filmen.

Over and out,

1992 kom Martin Brest remake av en filmen Profumo di donna (som jag faktiskt inte sett), som kom ut redan -74 baserad på Giovanni Arpinos bok Il buio e il miele, som kom att kallas Scent of a Woman. Filmen ska enligt vad jag lyckas hitta vara väldigt lik ursprungsfilmen (självfallet har lite amerikansk lyx lagts till), men eftersom ursprungsfilmen är på italienska har den moderna amerikanska tolkningen, Scent of a Woman blivit mycket mer tillgänglig för den stora publiken.

I den 157 minuter långa draman träffar vi Charlie Simms (spelad av Chris O'Donnell). Charlie kommer från en fattig familj i Gresham, men studerar på en privat förberedelse rikemansskola. För att ha råd att flyga hem över julen väljer Charlie att söka jobb över Thanksgiving. Efter vissa mindre motgångar hamnar Charlie i alla fall hemma hos en familj som ska resa bort men behöver någon som kan se efter Lieutenant Colonel Frank Slade (spelad av Al Pacino). Slade är en pensionerad officer, som blivit blind. Han är väldigt bitter aggressiv och tillråga på allt alkoholiserad... inte den lättaste att ta hand om vill säga, men Charlie viker inte för uppgiften utan tar på sig ansvaret att se efter Slade under denna högtid. Jag menar, hur svårt kan de vara att ta hand om en blind gammal gubbe som bara sitter i sin stuga å tjurar?

Allting blir dock inte som Charlie förutspått utan Slade har andra planer. Han ska till New York och leva livet på riktigt, dvs kvinnor, gott vin, dans och en hel del andra överraskningar. Charlie blir meddragen på denna resa. Charlie som dessutom ställs inför svåra moraliska dilemmor över om han ska skvallra på sina bratklasskamrater som han egentligen ogillar eller om han ska hålla dem om ryggen. I alla fall tvingas denna bittra militär och denna osäkra yngling att samspela i en riktigt fänglsande film med många goda skratt och förvånade händelser.  

Jag är liksom alltid en stor fan av Al Pacino, men om jag får säga det själv så är detta de bästa han gjort och även då den bästa roll någon genomfört, endast DiCaprio kan jämföras i What's eating Gilbert Grape. För att citera en gammal lärare "Om jag var tvungen att gifta mig med en man skulle de bli Al Pacino". Det är svårt att förstå vilken roll han gör när man inte sett filmen, men på det sätt han spelar blind och på det sätt han bär upp rollen är de svårt att inte älska honom. Visst Chris gör också en sjuhelsikes roll, men den skyms som undan av Pacinos bländande skådespel, som faktiskt belönades med en oscar. Filmen innehåller så många sanningar, så många visheter och får en verkligen att överväga de viktiga i livet. En solklar femma, detta är verkligen en av mina favoritfilmer. Fight club i all ära, men en blind man på dansgolvet med en vacker kvinna är konst signerad Pacino.

Over and out,

Den här filmen känns faktiskt rätt pissig att göra en recension över, dels för allt som går att säga har folk redan sagt samt att de är svårt att hitta något negativt att säga om denna underbara rulle.

Hursomhaver, denna film som kom ut -94 regisserad av Frank Darabont, räknas av de allra flesta som den allra bästa genom alla tider. Filmen är baserad på en novell, en jäkligt kort sådan skriven av Stephen King, har dock inte läst novellen men såvitt jag kan förstå är den grym men mr Darabont fick lov att lägga ner lite jobb i alla fall för att få den till en drygt 2 timmar lång ögon och öron orgasm.