Allting börjar med en stol i denna halvpropaganda film mot abort. Filmen heter Juno och är regisserad av Jason Reitman.

Filmen handlar om den 16årig bruden Juno (Ellen Page) från Minnesota som lyckas bli gravid efter att ha haft sex sin bästa kompis, den otroligt töntige och osäkra Paulie Bleeker (Michael Cera). Man får följa henne genom alla hennes svåra beslut och hur hon berättar de för föräldrarna, kompisarna, Paulie. Juno börjar med att fundera på abort men någonstans vid abortkliniken så får hon samvete över fostret och bestämmer sig för att behålla ungen, dock adoptera bort barnet till de perfekta föräldrarna. Hon letar efter dessa och bestämmer sig rätt snabbt för överklass paret Mark (Jason Bateman) och Vanessa (Jennifer Garner) Loring. Nu får man följa henne genom hennes väg med bullen i ungen, vilka problem hon möter och reaktioner hon får uppleva... ända tills bullen är färdig gräddad.

Filmen är faktiskt mycket bättre än den låter och Ellen Page gör verkligen rollen som Juno helt underbart bra. Juno är så sjukt kaxig, charmig och förtrollande bra på knäckande kommentarer vilket gör filmen otroligt underhållande. Samtidigt som man inte kan låta bli att störa sig på sensmoralen i filmen och det amerikanska i det hela. Men bara Junos kommentarer över kompisens Paulie och hans vänner när de springer runt i deras korta shorts gör filmen värd att se. Filmen är  även relativt kort vilket gör att man slipper kolla på klockan allt för mycket. Det är kommentarerna som gör filmen och komentarerna ger filmen en stark trea. Man blir förälskad i kaxigheten hos Juno när hon möter adoptivföräldrarna och hur naturligt hon ser på de hela. Jennifer Garner är dock som vanligt jävulsk dryg i sina roller.... Sorligt nog! Filmen fick även en oscar för bästa Screenplay.

Over and Out,

Jag fick en snetändning här om kvällen och bestämde mig för att ge den svenska filmen Storm en ny chans. Filmen som kom ut 2005 är regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein.

Filmen handlar om DD (Eric Ericson). DD är en man i typ 30 års åldern som lever ett rätt normalt liv. Han är ego, obrydd och stöddig samt har han nyss flyttat till storstan stockholm. En kväll börjar de storma i Stockholm och DD börjar tappa kontrollen över sin tillvaro. Han möter bruden Lova (Eva Röse) helt random och får en ask av henne som han skall försvara med sitt liv eftersom hon är jagad av onda män. Nu drar kampen mellan gott och ont.

Som sagt, jag gav filmen en andra chans eftersom de råder mycket stora delade meningar om denna film, antigen älskar du den eller hatar du den. Filmen börjar jävligt skönt med rulltrappan och snygga stygga texter kommer upp. Man hamnar i en skön stämning, men sen bland halvdanna effekter och typ vampyrscener (i alla fall får man den känslan) så tappar i alla fall jag all känsla. Filmen känns som om svensk filmindustri tagit sig vatten över huvudet och försökt skapa en matrix wannabe men inte lyckas... problemet är dock att de inte skulle lyckas även med större budget. Storyn är sjuk komplicerad och har massa tvister, några bra några mindre bra och i slutet av filmen tänker man bara "jaha, vad vill de ha sagt för nått med denna film!?" Det känns som om de vill dela med en sensmoral men lyckas inte... Skådespeleriet får en känsla av överarbetning och de blir i min mening bara pölsa av allt.

Men man måste ändå ge lite cred till att de vågar chansa och försöka göra nyskapande filmer, vilket denna är. Har aldrig sett en liknande film, vilket jag i och för sig inte gnäller över men ändå... Dessvärre är detta en av de sämre filmerna jag sett och får en etta, tack vare sitt försök till stordåd. Sånt skall uppmuntras!

Over and Out,

Ja, för er som inte vet de är Be kind Rewind förutom titeln på denna filmblogg även en komedi med Jack Black himself. Filmens story och tagline "You name it, we shot it" är dock även klokrent som titel.

Filmen är skapad av Michel Gondry och handlar om de två vännerna Mike (Mos def) och Jerry (Jack Black). Dessa två grabbar är från förorten i staden Passaic. Jerry är liksom i de flesta av Jack Blacks roller en flummig udda typ (lite som i School of Rock). Han jobbar på ett skrotupplag. Mike, Jerrys black amigo, jobbar åandrasidan på den gamla videobutiken  (ja här snackar vi vhs och inte dvd) med namnet ,ja just de, Be Kind Rewind. Butiken är ägd av den mycket konsevativa gamle mannen Mr Fletcher (Danny Glover). Hela Be Kind Rewind butiken är i gammals till och fasaden är lite av ett rukel och en skam för kvarteret om man frågar vissa. Iallafall så lämnar Mr Fletcher hans kära butik i Mikes trygga händer under ett tag medans han själv ska ta sig en funderar. Underbart med ansvar tänker Mike, men de visar sig vara lite värre än han kunde tänka sig.

Jerry som bor i en husvagn brevid ett elverk bestämmer sig nämligen för att försöka förstöra de elverk som finns i nära anknytning tills hans bostad, de elverk han är säker på gör honom sjuk. Under detta utlopp lyckas Jerry få en stöt, som får honom att bli magnitiserad. Den ovetande magnitiserad Jerry kliver dagen där på in i Be Kind Rewind, som nu är i Mikes ansvar och avmagnitiserar alla filmer i butiken. Detta är ju en riktigt tragedi och Mike känner hur han svikigt mr Fletcher. Det är då Jerry kommer med den underbara idéen att de ska göra enga kortfilms inspelningar med noll-budget av dessa klassiker som finns i filmaffären, å så är äventyret på g!

Nå, vad ska man då tycka om denna rulle? Helt ärligt så är jag lite småless på Jack Black i dessa roller, eller snarare är jag kanske less på dessa roller över huvudtaget... Dock gör han det som vanligt lysande och utan några som helst problem. Mr Fletchers rollkaraktär är oxå underbar, och Danny Glover har lärt sig av dödligt vapen filmerna hur det är att spela gammal och grå! Saknar dock  kommentaren "I'm to old for this shit".  Dock är filminspelingsscenerna sjukt roliga och filmen har en lysande sensmoral, blir lite uttjatade skämt emellan åt och i bland lite långdragen story! En stark trea får filmen men med rätt stämning har den helt klart potential att bli kvällens höjdare!

Over and out,

Denna dokumentär handlar inte om någonting som händer, eller kommer att hända utan det som händer just nu i våra hav, nämnligen utrotningen av havets härskare hajar. I filmen får vi följa Rod Stewart, mannen som gav ut sig ut för att förändra världens syn på hans passion, hans älsklingar, hans  hajar. Rod Stewart är både resigör, huvudroll och manusförfattare för denna, låt säga biografi av hans senaste år. Filmen börjar med att man får veta om hans väg fram till filmens början, om hur han alltid älskat havet och om hur han provade på fiske, men de inte riktigt var hans grej eftersom han heldra var i vattnet med fiskarna än tog död på dem (känns lite lätt bekant). Hans stora passion redan som liten var hajar, då främst för de såg som mäktiga, men ju mognare han blev ju mer insåg han vilka mangefika djur de är. Han bestämde efter att ha hört så mycket skit och skrönor om hajar att ta reda på så mycket han kan om dessa mangefika varelser, så han pluggade biologi, tog dykcertet, utbildade sig till naturfotograf och satte igång med arbetet. Det han upptäckte är att  hajar inte alls är så farliga som media vill får dem att vara, utan att de i själva verket dödar mindre människor per år än läskedrycksmaskiner.

En annan sak han upptäckte var hur mycket tjuvfiske och dräpande de sker av hajar. Rod började leta folk som arbetade mot detta, men Greenpeace och WWF koncentrear sig mer på pandor och Shimpanser än på dessa fruktade djur. Tillsist fann han en, den enda organisationen som arbetar aktivt mot haj och val dräperi, the Sea Shepherd Conservation Society och blev ombed att gå om obord på deras skepp för att aktivt arbeta mot denna galenskap, hårt mot hårt dvs The Sea Shepherd Conservation Society tvekar inte från att sänka fiskefartyg som utgör olovligt fiske osv. Men det är inte så lätt som man tror att sätta stopp på detta sjuka beteende, särskildt inte när en hajfena nästan är värld sin vikt i saffran i asien tackvare den mkt överreklamerade hajfenesoppan. Som vi alla vet, där de finns pengar finns de ingen logik.

Under filmens gång får man förutom ett par underbara undervattensvyer med hajar, valar och andra goa fiskar, även bevittna polisjakter, dödande av sälar, sjukhusvistelser, båtramningar, intervjuver med totalt sinnessjuka människor vars väreringar har gått helt jävla käpprätt åt hvetet! Filmen berör, upprör och sorgslår än totalt, man känner och förstår hur lite folk bryr sig (och med det än själv) och hur svag regeringar är för miltimiljon industrier. Den visar även vilken förvrängd syn media kan ge på saker och ting. Sharkwater är helt enkelt en dokumentär som ska ses och skall diskuteras, för den upplyser en verkligen om vilken värld vi lever i. De enda negativa är att Rod framställer sig själv som så mycket bättre än andra, som om de han som är lösningen, vilket irriterar mig rätt kraftigt och tack vare de sjuker betyget till en fyra, men en riktigt stark sådan. Och som sagt, denna film måste ses hur obrydd du nu än är. Filmen har vunnit otaliga internationella priser och förtjännar verkligen all uppmärksamhet den kan få!

Sharkwater: the truth will surface...

Over and out,

Dags för att recensera en film som kommer att förstöra min manlighet för alltid. Året var -97, jag var 9 år och alla tjejer fnittrade över en och samma kille, nämligen Leonardo DiCaprio och vi killar hatade honom pga av detta. I alla fall så väntade jag något år till innan jag såg James Camerons livsverk för den andra gången och jag måste säga de gav resultat.

Titanic är dryga tre timmar lång drama, där stora delar av storyn och de flesta karaktärerna bygger på verkliga händelser och personer. Filmen utspelar sig som en tillbakablick från Rose DeWitt Bukater tid ombord på RMS Titanic, fast samtidigt får man se storyn om den person hon mötte på färjan och hans väg och tid ombord på kajutan, nämligen Jack Dawson (Leonardo DiCaprio). Rose (Kate Winslet) är en överklass fröken som liksom alla andra överklass brudar lever i sin egna lilla värd och är trolovad med jubel idioten och egoisten Caledon "Cal" Hockley (Billy Zane).

Jack å andra sidan är en underklasspajas som lyckas spela sig ombord på Titanic. Han bor i en 3e klassens hytt och är en riktigfattiglapp. Han vet dock hur man sköter snacket och är en jävel på att teckna. Rose och Jack träffar varandra väldigt tidigt i filmen och får den där hundra delen längre ögonkontakt än vad man vanligtvis får. De börjar eftersom bilda en relation som övergår från vänskapligt till något mer romantiskt, vilket självfallet inte mr Cal himself inte riktigt diggar lika hårt.  I alla fall så börjar intrigerna långt innan det öde som väntar Titanic...

Filmen innehåller ett par scener som man inte kan sluta älska, som t ex scenen längst fram i fören, tecknandet av Rose är ren och skär poesi i filmformat, det äldre paret i filmens slutskede mm. Musiken, med "My heart will go on" i spetsen höjer verkligen stämningen. Titanic var fram till Peter Jacksons King Kong världens mest påkostade film genom tiderna (Sagan om Ringen är ju en trilogi) och de e verkligen ingen slump att filmen drog hem 11 Oscars. Skådespeleriet är av yttersta världsklass.

Jag kan dock inte med rent samvete säga att jag älskar filmen som helhet och upphöjer den i skyarna, dock ska man ha sett filmen och man ska nästan ha den i hyllan hemma. De är både en mycket bra film och filmhistoria, dessutom ger punschlinen "A woman's heart is a deep ocean of secrets" verkligen en skön känsla och en sinnesnärvaro i filmen. Titanic får nog dock bara en väldigt stark 4, för den blir lite seg i vissa delar och en del scener som kunde ha slopas så Cameron kunde ha fått lite pengar för mödan, ja faktiskt så skippade han lönen för att få möjligheten att göra filmen.

Over and out,

Det finns många filmer om de välkända Zodiac morden, men filmen Zodiac av David Fincher som kom ut -07 räknas som den allra bästa. Under nästan tre timmar får vi följa de två journalisterna Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal), som är serietecknare, och Paul Avery (Robert Downey Jr.), som är brottsjournalist, i sina försök att läsa mordmysteriet kring Zodiac.

De hela sätter fart 1969 i San Francisco, efter det andra mordet, när ett krypterat brev som hånar poliskåren dyker ner i brevlådan på tidningen som Robert och Paul jobbar på. Robert tas inte som seriös tack vare hans roll som tidningens serietecknare, men när han lyckas knäcka det krypterade brevet från Zodiac, så börjar Paul dela med sig om mer information. Nu fattar Robert starkt intresse för mordgåtan och vägrar ge upp i sökandet efter svaret. Under polisen och Roberts försök att finna mördaren som på ett år överfaller 7 personen och lyckas ta död på fem stycken runt om i USA så fortsätter håningarna till polisen via dessa krypterade brev. Allt börjar gå Robert till huvudet....

Filmen är helt underbart bra genomförd, och vi kan vara stolta över den svenska ättlingen Gyllenhaals skådespeleri. Filmen har de mesta som en bra deckare bör ha (tänker inte säga vad den saknar, för de lär ni märka när ni ser filmen) och man slits riktigt med i mordgåtan. Men, man går från soffan i frustration och förvirring. Denna film fick mig att sitta googlandes en hel natt efter svar... utan någon större framgång kan tilläggas. :(  Filmen förtjänar dessvärre inte en femma, saknas något riktigt extra för att uppnå den stjärnstatusen, men tack vare sin unika uppbyggnad, utmärktskådespeleri och den frustration man får ger jag den med nöje en stabil fyra.

Over and out,

1992 kom Martin Brest remake av en filmen Profumo di donna (som jag faktiskt inte sett), som kom ut redan -74 baserad på Giovanni Arpinos bok Il buio e il miele, som kom att kallas Scent of a Woman. Filmen ska enligt vad jag lyckas hitta vara väldigt lik ursprungsfilmen (självfallet har lite amerikansk lyx lagts till), men eftersom ursprungsfilmen är på italienska har den moderna amerikanska tolkningen, Scent of a Woman blivit mycket mer tillgänglig för den stora publiken.

I den 157 minuter långa draman träffar vi Charlie Simms (spelad av Chris O'Donnell). Charlie kommer från en fattig familj i Gresham, men studerar på en privat förberedelse rikemansskola. För att ha råd att flyga hem över julen väljer Charlie att söka jobb över Thanksgiving. Efter vissa mindre motgångar hamnar Charlie i alla fall hemma hos en familj som ska resa bort men behöver någon som kan se efter Lieutenant Colonel Frank Slade (spelad av Al Pacino). Slade är en pensionerad officer, som blivit blind. Han är väldigt bitter aggressiv och tillråga på allt alkoholiserad... inte den lättaste att ta hand om vill säga, men Charlie viker inte för uppgiften utan tar på sig ansvaret att se efter Slade under denna högtid. Jag menar, hur svårt kan de vara att ta hand om en blind gammal gubbe som bara sitter i sin stuga å tjurar?

Allting blir dock inte som Charlie förutspått utan Slade har andra planer. Han ska till New York och leva livet på riktigt, dvs kvinnor, gott vin, dans och en hel del andra överraskningar. Charlie blir meddragen på denna resa. Charlie som dessutom ställs inför svåra moraliska dilemmor över om han ska skvallra på sina bratklasskamrater som han egentligen ogillar eller om han ska hålla dem om ryggen. I alla fall tvingas denna bittra militär och denna osäkra yngling att samspela i en riktigt fänglsande film med många goda skratt och förvånade händelser.  

Jag är liksom alltid en stor fan av Al Pacino, men om jag får säga det själv så är detta de bästa han gjort och även då den bästa roll någon genomfört, endast DiCaprio kan jämföras i What's eating Gilbert Grape. För att citera en gammal lärare "Om jag var tvungen att gifta mig med en man skulle de bli Al Pacino". Det är svårt att förstå vilken roll han gör när man inte sett filmen, men på det sätt han spelar blind och på det sätt han bär upp rollen är de svårt att inte älska honom. Visst Chris gör också en sjuhelsikes roll, men den skyms som undan av Pacinos bländande skådespel, som faktiskt belönades med en oscar. Filmen innehåller så många sanningar, så många visheter och får en verkligen att överväga de viktiga i livet. En solklar femma, detta är verkligen en av mina favoritfilmer. Fight club i all ära, men en blind man på dansgolvet med en vacker kvinna är konst signerad Pacino.

Over and out,

Den här filmen känns faktiskt rätt pissig att göra en recension över, dels för allt som går att säga har folk redan sagt samt att de är svårt att hitta något negativt att säga om denna underbara rulle.

Hursomhaver, denna film som kom ut -94 regisserad av Frank Darabont, räknas av de allra flesta som den allra bästa genom alla tider. Filmen är baserad på en novell, en jäkligt kort sådan skriven av Stephen King, har dock inte läst novellen men såvitt jag kan förstå är den grym men mr Darabont fick lov att lägga ner lite jobb i alla fall för att få den till en drygt 2 timmar lång ögon och öron orgasm.

Denna dokumentär regisserad av Adam Ravetch och Sarah Robertson börjar som vilken annan naturdokumentär som helst. Man får se när mamma isbjörn kommer ur sin håla med sina två små ungar och börjar sin långa vandring ner mot ishaven för jakt efter sitt första mål mat på sex månader. Filmningen är väldigt sött filmad och Queen Latifah kommentarer är söta och glada. Man får följa denna isbjörns familj på jakten efter föda och i sina försök att undvika faror i form av herr grinig isbjörn. Man får under denna dokumentär även följa andra djur, som sälar och valrossar.

Mot slutet börjar man dock förstå varför denna film rankas som en miljödokumentär, när man får i princip en verklig filmning av den animerade filmsnutten med isbjörnen i A Inconvenient Truth. Väldigt jobbiga bilder och vyer som verkligen får en att beröras i denna film med en annars väldigt humoristisk touch.

Även i denna naturdokumentär rekommenderar jag att sitta kvar under eftertexterna eftersom ett antal barn ger tips och idéer på hur man ska kunna förbättra levnadsvillkoren för isbjörnarna och andra varelser i de kyligaste områdena på vår jord. En stark tvåa kanske till och med en trea kan denna film få. Latifahs kommentarer saknar lite för mycket fakta och man berörs inte riktigt lika hårt som man kanske hoppats, man kan lika gärna komma ihåg bara hur söta isbjörns ungarna och deras "foxy" följeslagare var, som vilken tragisk historia som är på väg att skrivas där.

En sak som dock störde mig mycket är att dessa barn som talade i slutet inte är plockade direkt från gatan utan handplockade halvkändisar, som t ex Sierra Marcoux som varit med i Friends...

I alla fall

Over and out,

Som titeln antyder så handlar filmen om sista stunden före en deadline. Denna film är en drygt 1,5 timmes lång miljödokumentär av och med ingen annan än Leonardo DiCaprio (don't ask me why and how) som genom filmens gång mellan x antal intervjuer kommer in med ett par väldigt bra och välformulerade kommentarer om vårt i nuläget största problem, klimatförändringarna och överkonsumtionen. Intervjuerna är med auktoriteter inom områdena som berör detta, bla min personliga favorit (i alla fall för idag) Steven Hopkins, men även psykologer som försöker ta med den mänskliga faktorn i det hela och varför vi gör som vi gör. Mot slutet visas även en del åtgärder som skulle kunna förminska vårt fotsteg på jorden.

Denna film imponerar inte allt för mycket på mig dessvärre. Intervjuerna är väldigt bra och berör ett väldigt bra ämne, men det är inget som inte redan har sagts genom A Inconvenient Truth. Känns lite som om DiCaprio kör en wannabe Al Gore. En sak som denna film dock gör väldigt bra är att den tar upp just konkreta exempel på vad som kan göras för att förhindra de hela, exempel på hus osv, dock tar detta upp alldeles för liten del av filmen. Filmen får en stark två, tack vare just de sista 20 minuterna, man kan nästan snabbspola igenom den första timmen om man sett A Inconvenient Truth eller åtminstone lyssna med ett halvt öra. Missa dock inte mr Hopkins underbara kommentarer som är så logiska men samtidigt så svårbegripliga att de inte kan få dig att sluta grubbla.

Jaja,

Over and out

Detta är den enda film jag har hört talas om som fått ett Nobelpris. Första gången jag såg denna film satt jag helt ensam i biomörket på Royal (may you rest in peace) en regnig torsdags kväll. Jag hade verkligen inga förhoppningar... Men Al Gore tog mig med häpnad med denna 100 min långa film rörande just en obekväm sanning, dvs vår jords hälsa.

Filmen är i det stora hela en filmning om hur han håller en föreläsning inför a live audience, som de så vackert heter, med några snuttar när han besöker sin sommarbostad, åker flyg mm. Men denna föreläsning är så berörande och så snyggt gjord (mha en fetbudget såklart) att man verkligen fastnar, dessutom är han inte rädd för att skoja om sig själv, sina misslyckanden osv.  Filmen innehåller mycket gripande fakta som verkligen gör en orolig och många bilder som bara gör att man vill gräva ner sig, dock lyckas mr Gore ändå hålla skenet uppe att de inte är för sent att göra något åt saken. Han upprepar bla flertalet gånger "now is the time to act"...

Nå vad tycker då jag om denna film som inte bara fick Nobels fredspris utan även 2 Oscar? Jag älskar den, men inget är perfekt... Det kusliga med denna film är att fastän jag satt där ensam i mörkret och lyssnade på hur vi förstör våran planet kände jag mig inte ensam, han fick mig att vara med i hans publik. Filmen innehåller dock en del för roligt framställda filmsnuttar som kunde ha fått varit snäppet mer seriösa enligt min smak, men vem vet de kanske var tur jag kände ändå för att ta självmord efter filmen. Filmen är enligt min mening är solklar femma. Den får mig att tänka, den får mig att vilja agera och den berör, allt filmen get sig ut för att göra... Rekommenderar att ni sitter kvar under eftertexterna, för där skrivs en del sanningar ner under en väldigt berörande låt.

Over and out,

Ja, vad ska man säga, Michael Patrick King har lyckas skapa en film som är exakt som ett knappt 2,5 timmar långt avsnitt av denna livliga serie om de fyra storstadsbrudarna Carrie (spelad av Sarah Jessica Parker), Samantha(spelad av Kim Cattrall), Charlotte (spelad av Kristin Davis) och Miranda (spelad av Cynthia Nixon).

Filmen utspelar sig fyra år efter seriens slut och brudarna är fortfarande samma gamla fnittriga sexfixerad shopaholics och gör sig fortfarande lika bra i de rollerna. Intrigerna fortsätter också på som förut.

Under filmens gång får vi följa Carrie genom hennes lyckorus över sin nya lägenhet (framförallt garderoben) som hon flyttar in i tillsammans med mr Big (spelad av Chris Noth). Egentligen är denna väldigt lyiga takvåning alldeles för kostsam för Carrie, men mr Big pungar ut pengarna och köper stället. Carrie svävar på moln tills hennes väninnor får henne att känna det som om hon flyttar in i mr Bigs lägenhet och inte in i hennes, vilket ger stora bekymmer. Tillsist bestämmer paret sig dock för att gifta sig, lite mot mr Bigs vilja eftersom detta blir hans tredje bröllop.

Samantha lever i en lyxvilla vid stranden i LA tillsammans med hennes modell/tvstjärna Smith (spelad av Jason Lewis), men hon känner sig inte lika uppskattad som förut och denne kvinna gillar att känna sig uppskattad. I alla fall så försöker hon hålla tankarna på annat än hennes nyupptäckte snygging till granne, men hon är sinnessjukt pilsk denna kvinna.

Miranda lever tillsammans med sin Steve (spelad av David Eigenberg) utanför NY. Hon jobbar på för fullt, leker den perfekta mamman men glömmer helt bort lille Steve och när hon under första samlaget på sex månader yttrar orden "skynda på" så spårar hennes liv eftersom kort därefter lyckas inte Steve hålla inne kroppens lustar längre å har sex med en annan kvinna.

Den enda som har ett någorlunda stabilt liv är Charlotte. Hon är lyckligt gift med Harry (spelad av Evan Handler som förövrigt är med i kung serien Californication), har en adoptivdotter och blir även gravid.

Filmen är som sagt drygt två timmar lång, så den blir lite lång dragen emellanåt, dock håller de humöret öppet med stygga kommentarer, lite naket, och massa skitsnack. Skönt att tjejerna inte framställs som oskuldsänglar utan visar de minst lite kåta som männen, lite verklighets basering är alltid bra så att säga.

Vad tycker jag då om filmen... Jag ska börja med att säga att jag inte riktigt fastnade för serien, jag älskar den inte men hatar den inte heller... Den är tidsfördriv för mig och så blir nog min personliga åsikt om filmen också. Gillar man serien gillar man filmen, så mr King har verkligen lyckas med det han gav sig ut för att göra, ett extra långt serie avsnitt. Som sagt blir de dock lite långdraget och vissa skämt överarbetas, men utan måste nog ge den en fyra endå, inte för att jag rankar den som någon av mina favorit filmer utan mer för att de har lyckas med det dem ville göra (ska jag dra in min personliga åsik om skämten blir de en hyffsad trea) men saknar dock något extra för att nå femman.  Jag ställer mig samtidigt bara frågan, varför blir de aldrig någon "Friends: The movie"

Over and Out,

Underbar miniserie på tio avsnitt, producerad av Tom Hanks och ingen mindre än Steven Spielberg, får man följa en drös amerikanska soldater under andra världskriget genom deras grundutbildning till landstigningen på Normandie mfl tills krigets slut.

Kanske den bästa serien (efter vänner såklart) genom alla tider, grymt snyggt gjord, snuskigt bra skådespeleri och det är ett berörande ämne och hemskt krig, lite lite lite för mycket amerikanskt patriotism dock!

Soldatgänget består av en drös personer, men några av de mest färgstarka är Major Richard Winters (spelad av Damian Lewis), Captain Lewis Nixon (spelad av Ron Livingston) och Captain Ronald Speirs (spelad av Matthew Settle)

Serien är baserad på boken med samma namn, skriven av Stephen Ambose och bygger på verkliga händelser och personer.  Följer boken riktigt riktig bra!

Intressant är också att mr Hanks och mr Spielberg planerar att göra en till miniserie på tio avsnitt i samma tema, men denna gång fokusera på händelserna i stilla havet, därav titeln The Pacific.

Over and out

2007 kom denna dramaaction serie skapad av Todd Lieberman är riktigt riktigt välgjord. Den är en sån serie som bestämdes för att vara 8 avsnitt och höll det hela. Serien handlar om ett gäng nyss hemkomna Amerikanska soldater. Dessa var lovad guld å gröna skogar efter deras tjänst i Irak, men kommer hem och de ända de fått på köpet är ärr på kroppen å sår i själen.

I alla fall beslutar sig denna grupp med ledaren mr Wolf (spelad av John Leguizamo) att göra ett bankrån. Bankrånet skiter sig och slutar upp i ett gisslandrama där storyn bygger på diskussionen mellan FBI förhandlaren Horst Cali (spelad av Donnie Wahlberg) och mr Wolf. Genom seriens gång skapas lite Stockholms syndrom, intriger med regeringen och problematik både inne i banken och utanför.

Serien väcker verkligen känslor, har snuskigt bra karaktärer och gör sig underbart bra på tvskärmen. En serie helt klart värd att sträck se!

Over and out

Bill Lawrence har gjort ett underbart jobb med denna sjukhus komedi serie som handlar om de två Collage polarna John Michael "J.D." Dorian och Christopher Duncan "Chris" Turk liv och arbete på Sacred Heart. J.D (spelad av Zach Braff) är mannen som bygger upp serien med din berättarröst och sina sinnesjuka dagdrömmar. Turk (spelad av Donald Faison)  är hans bästa vän och under seriens gång får vi följa de två unga doktorerna genom deras karriär i både yrkes och kärlekslivet.

Andra karaktärer värda att nämnas  är Carla Espinosa (spelad av Judy Reyes) som är sjuksköterska på SH, Elliot Reid (spelad av Sarah Chalke) som liksom JD är medical intern, Percival "Perry" Cox (spelad av John C. McGinley) som är Doktor på SH och JD's förebild, The Janitor (spelad av Neil Flynn) som helt enkelt är vaktmästaren som har en gås oplockad med JD, Theodore "Ted" Buckland (spelad av Sam Lloyd) som är sjukhusets advokat, Todd "The Todd" Quinlan (spelad av Robert Maschio) är Turks äckligt blåsta kirurgkollega och tillsist Robert "Bob" Kelso (spelad av Ken Jenkins) som är the bigboss öve SH.

Serien har är inne på sin sjunde säsong och håller dessvärre inte lika högklassig komik alla avsnitt, dock är de flesta helt sinnes sjukt roliga. Dessvärre har dock serien möjligheten att spåra ut totalt nu när Zach Braff tänkt lägga ner, men författaren vägrar... Hoppas för guds skull att de slutar bättre än för The 70s show.

Over and out,

Nej, jag har placerat denna rätt, det är en seire och inte B film med Sean William Scott utan i grund och botten är Dukes of Hazzard en gammal go serie från -79. Sju säsonger följde vi bröderna Luke (spelad av Tom Wopat) och Bo (spelad av John Schneider, även känd som supermans låssaspappa i Smalville) Duke i Hazzard County, genom Gy Waldron regi. Bröderna bor på uncle  Jesses (spelad av Denver Pyle) gård. De kör hembränt runt i byarna och råkar i trubbel lite varstans. De har en snuskigt het kusin, Daisy Duke (spelad av Catherine Bach) som gör rollen så sinnessjukt mycket bättre än fröken these boots are made for walking, Jessica Simpson.

Jargongen och stämningen som serien ger är underbar, och eftersom serien inte hade någon hög bugdet från början så var de mycket jobb att hålla hembränningstransportbilen The general hel. Man ser att skådespelarna älskar sina karaktärer och det gör verkligen serien till något utöver de vanliga.

Over and out

Okej, jag vet att jag varit seg på komma med mina recensioner och de kommer dröja ännu ett tag. Jag måste dock ge ett litet smakprov på filmen Wanted som jag spenderade lite tid åt igår kväll i biomörkret. I alla fall

Filmen som är direkted  av Timur Bekmambetov, som faktiskt inte gjort en ända film värd att nämnas, sträcker sig nästan 2 timmar. Filmen handlar om den mycket obrydde och livströtte Wesley, spelad av James McAvoy (varit med i kung filmer som Last king of Scotland mm). Wesley lever ett pinsamt liv som han säger de själv, där hans bästa vän knullar hans flickvän, han hatar sitt jobb och framför allt hatar han känslan att han faktiskt inte orkar bry sig om att han hatar det han hatar. Storyn om Wesley är liksom i många andra Hollywood rullar att hans pappa lämnade honom redan som nyfödd, han har återkommande "ångestattacker" som han kallar det och han knaprar piller dagligen för detta besvär.

Iallafall träffar han en dag en tjej vid namnet Fox, spelad av ingen annan än Miss Jolie, som berättar att hon kände hans pappa och blablabla, ni vet de vanliga och mitt i detta samtal blir de skjutna på av ingen annan än han som dödade Wesleys pappa och ett hejdundras skjutkalas avfyras med massa riktigt feta effekter, bla bulletspeed som kom på vita duken genom matrix, fast denna gång med skruvande kulor.

Iallfall så lyckas Fox hålla Wesley i liv å tar honom till Sloan , spelad av Morgan Freeman som som vanligt spelar en klok gammal gubbe, som då är ledare av ett brödraskap som funnits i århundraden. Detta brödraskap följer ödets vilja å dödar de som ödet via en spinnrocksväv berättar vem de ska döda (är inte lika B:igt som de låter), deras slagord är "Kill one and maybe save a thousand". I alla fall så blir Wesley mer eller mindre tvingad att joina detta brödraskap där han får lära sig den hårda vägen hur man blir än bra mördare.  Hans mål är då att tillsist få döda Cross, mannen som dödade hans pappa. Och på den vägen är det... Men med ett rätt förvånande slut faktiskt!

Filmen är faktiskt inte allt för bra, jag kan väll börja med att säga att alla vår älskling Nancy gav filmen en svag 1:a och yttrade ord som "pinsamt att få kallas för film" och "actionporr". Som vanligt vet då inte Nancy vad hon pratar om. Filmen innehåller en hel del härliga scener med massa effekter, vilket är det filmen gått ut för att ha. Den går inte ut för att vara verklig. Dock håller storyn inte riktigt, man här liksom i filmen Jumper, inte veta så mycket backgrund om brödraskapet osv, vilket jag saknar. Dessutom har filmen på tok för många oneliners som inte går hem, de blir nästan oseriöst med dessa små kommentarer som "who's the man" osv. Dessutom driver de lite med hela hollywoodkomplexet i en scen med solglasögon.

Dock, funkar filmen som härlig action, den är fartfylld och man behöver inte kolla på klockan för att hoppas att de e slut snart. Morgan för som vanligt en klockren roll och Jolie blir bara bättre och bättre för varje film, skönt att se henne i en lite Tromb Raider film igen! Dessutom är hon som vanligt snuskigt het och utstrålar den där mystiken som hon i princip har patent på.

Dock kan jag dessvärre inte ge filmen mer än en halvsvag 3:a, pga just att storyn inte håller! Ett stort plus för effekterna med kulorna dock! :)

Over and out,